Mer fakta till Paula Holmqvist (S) om orsaken till alla fattigpensionärer

Insändare
PUBLICERAD:
Skillnaden i pension för de som arbetat 40 till 50 år i ett låglöneyrke till de som arbetat få år eller aldrig arbetat alls är i princip noll kronor, när hänsyn tas till garantipension, tilläggsbelopp samt bostadsbidrag, skrivs i inlägget.
Foto: Henrik Montgomery/TT

Här kommer lite mer upplysningar i pensionsdebatten till riksdagsledamoten Paula Holmqvist (S), i Ed, från en gräsrot.

Socialdemokratisk politik betyder ”Vår politik ger lägre pension för alla pensionärer”.

Pensionen skulle däremot vara väsentligt högre om inte tidigare statsministern och nuvarande godsägaren Göran Persson och hans finansminister Bosse Ringholm åren 1999 - 2001 överfört en tredjedel av AP-fonderna eller mer preciserat 258 miljarder kronor till statskassan och dåvarande S-regering ville ta ytterligare 100 miljarder 2002 som stoppades. Tänk tanken alla pensionärer om nuvarande S - regeringen ville betala tillbaka dessa 258 miljarder med 5 procent ränta på ränta i 18 år som nu växt till 620 miljarder 903 miljoner. Om vi två miljoner pensionärer fick tillbaka dessa pengar idag som en engångsutbetalning skulle den ge 310 500 kronor till varje pensionär (17 250 kronor/år under 18 år). Den socialdemokratiska regeringen bör snarast betala tillbaka ”lånet” från AP- fonderna och nuvarande pensionärer. Värnskatten på 5 procent skulle vara tillfällig, men blev kvar i 25 år. Socialdemokraterna är duktiga att ”stjäla” från de gemensamma AP-fonderna och hårdbeskatta arbete.

Alla skall göra rätt för sig och arbeta för att åtnjuta vår ”välfärd” säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Den arbetsföra befolkningen som faktiskt arbetar idag är så lågt som 68 procent. En ökning från dagens 68 procent till tidigare normala mer än 80 procent skulle förskjuta förhållandet mellan dem som blir försörjda och de som försörjer, men vad har händer för morgondagens pensionärer?

Pensionsgruppen S, MP, M, C, KD, samt L värderar låg och deltidsinkomsttagare lika ”högt” som de som aldrig arbetat och i mars 2018 var de överens om nya pensionsregler. Lägsta åldern för att ta ut allmän pension höjs till 62 år 2020 som successivt höjs till 64 år 2026. Samtidigt planeras en automatisk uppskrivning av pensionsåldern utifrån en förväntad livslängd. Garantipension utgår till alla som bott i Sverige mer än tre år och utökas med ett tilläggsbelopp för pensionärer med lägst inkomst. Taket i bostadstillägget höjs. Konsekvensen blir att skillnaden i pension för de som arbetat 40 till 50 år i ett låglöneyrke till de som arbetat få år eller aldrig arbetat alls är i princip noll kronor, när hänsyn tas till garantipension, tilläggsbelopp samt bostadsbidrag. De som jobbat 40 till 50 år ”slipper få bostadsbidrag” annars ingen skillnad. Parterna i uppgörelsen är mycket medvetna om dilemmat att det inte lönar sig att arbeta om garantipensionen höjs, men den måste höjas, annars får Sverige ytterligare ett antal hundratusen fattigpensionärer. Pensionsgruppen ville ta bort pensionsfrågan från valrörelsen 2018, och det har de ju lyckats med, men vad säger pensionärerna om denna uppgörelse?

Varför kunde våra föräldrar leva ett bra liv när de blev pensionärer och varför misshandlas de som gjort rätt för sig idag?

De flesta av Sveriges mindre kommuner går idag med mycket stora underskott och väntar nu på statsbidrag, annars hotar stora kommunalskattehöjningar på 2 till 3 kronor och höjd skatt på arbete? Vem drabbas mest av kommunalskattehöjningar? Svaret är naturligtvis alla som arbetar i en låglönebransch, och nuvarande pensionärer och blivande fattigpensionärer så klart!

Sensmoral: Arbeta längre och få lika ”bra” pension som de som aldrig arbetat om du arbetar i ett låglöneyrke.

Vart är välfärden på väg i Lövens Sverige?

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.