Tankar inför helgen: När Finlands herrar tog VM-guld

Familj
PUBLICERAD:
Lena Hildén, t.f. kyrkoherde. Steneby pastorat.
Foto: Tommy Löfgren
Karlstad stift ringer inte i kyrkklockorna i onödan, och det har jag också respekt för, men låt mig få berätta om det från en annan synvinkel. Från vår granne i öster - Finland.

Söndagen den 26 maj vann Finlands herrlandslag mer än ett VM-guld. Det var en historia som berörde. Ett narrativ som resonerar med Finlands folksjäl. Ja, jag tror att genomslaget har att göra med att det som hände berörde varje själ som söker hopp – och det gör vi kanske alla. Det var en berättelse om Finlands genom tiderna sämsta VM-lag som mot alla odds vann guld. Om domedagsprofeterna och olyckskorparna som visade sig ha fel. Om spelarna som aldrig spelat i en VM-turnering – och ändå. Landslagets resa liknades vid en saga, en dröm.

Mot den bakgrunden är det kanske naturligt att kyrkklockor i Helsingfors ringde på måndagseftermiddagen för att hälsa lejonen välkomna hem. För de är ju inte bara idrottsmän. De förkroppsligar hopp. Och jag tänker mig att det för många slår an en sträng djupt inombords. En sträng som ljuder av längtan efter tid på isen, av vemod över en dröm som begravdes under bättre vetande från avbytarbänken. Och så det här – ett lyckligt slut. Vilken glädje! Upprättelse!

Men redan på måndagseftermiddagen höjdes också kritiska röster. Det ansågs olämpligt att kyrkklockor användes på det här sättet. Det kallades hädelse. Det påpekades att kyrkklockorna är till för att kalla människor till gudstjänst. Och jag kan förstå att klockringningarna kan te sig ur proportion för den som inte följde med ishockey-VM och inte tog del av den historia som berättades.

Jag kan tänka mig två sätt att närma sig frågan. Minst två. Man kan se det som kyrkans uppgift att replikera på det liv som levs i det samhälle kyrkan finns. Kyrkan är det finländska samhället, och det finländska samhället är kyrkan – i den meningen att en majoritet av Finlands folk också är kyrkans folk. Om kyrkan som gemenskap och organisation misslyckas med att tolka och tala – att vara en helig förnimmelse i det liv som levs här och nu – då får kyrkan svårt att bevara sin trovärdighet. Då söker sig tron andra vägar.

Lena Hildén

t.f.kyrkoherde, Steneby pastorat

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.