Tankar inför helgen: Lär oss att be

Familj
PUBLICERAD:
Thomas Holmström. Kyrkoherde i Brålanda pastorat och kontraktsprost i Dalslands kontrakt.
”Herre, lär oss att be”, säger lärjungarna till Jesus i helgens evangelietext från Lukasevangeliet kapitel 11.

Men varför denna önskan? Vad är det som får dem att be Mästaren om just detta? De var alla judar, vana sedan barnsben att delta i bön både hemma och i synagogan. Ändå kommer de nu med sin begäran ”Herre lär oss att be”. Varför?

Det finns i varje fall två svar.

Ett av dem framgår direkt i texten. Tydligen var det så att Johannes döparen i sin undervisning, för sina lärjungar, haft undervisning om bön. Då borde Jesus också ha det.

Men jag tror att det finns ett annat svar som ligger närmare sanningen: Dessa män, som följt Jesus dag och natt i flera år, såg hos honom en kvalitet, ett liv, en renhet, en kraft som de inte mött hos någon annan.

Och än mer: De hade förstått att hemligheten bakom det liv som Jesus levde var hans böneliv. I det förtroliga umgänget med sin himmelske Far, där var källan till Jesu liv. Skulle de nu bli hans efterföljare på riktigt, så förstod de att den källa Jesus hämtade sin kraft och sitt liv ur också måste bli deras egen. Därför kommer de med sin begäran: ”Herre, lär oss att be”.

I detta får vi också en tydlig fingervisning om vad bön är. Och inte är. Bön är inte att försöka övertyga Gud. Bön är inte en automat där man trycker på en knapp för att få vad man önskar. Bön är inte en tung plikt som en Jesu lärjunge måste klara av.

Nej! Bönen var för Jesus, och är för Jesu lärjungar i alla tider, det förtroliga umgänget med vår himmelske Far. I bönen söker vi Faderns hjärta för att bli berörda, fyllda och formade av hans äkta, rena liv och kraft.

Det är därför bönen ”Fader vår” som Jesus ger till lärjungarna börjar just med det allra viktigaste ordet: Fader. Där får vi inriktningen: Far i himlen, nu riktar jag in mitt hjärta på att söka ditt hjärta.

Resten av bönen är egentligen bara följder av att Gud får den rätta platsen i våra liv och får komma till att göra det av våra liv som han vill:

”Låt ditt namn bli helgat” är en bön om att kunna leva till Faderns ära, att på något sätt kunna återspegla helighetens i hans väsen.

”Låt ditt rike komma” är en bön om att för egen del, och för den värld vi lever i, få del av mer av himmelrikets liv och kraft.

”Ge oss var dag vårt bröd för dagen som kommer” är en bön om att kunna vila i Faderns omsorg för varje behov.

”Förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss” är en bön om att kunna leva ett liv i renhet och öppenhet inför vår himmelske Far och våra medmänniskor.

”Utsätt oss inte för prövning” är en bön där vi söker Faderns hjälp att stå emot allt som vill dra oss bort ifrån honom.

Lever vi våra liv på det sättet lever vi våra liv i vardagsgemenskap med Fadern. Så som Jesus levde och så som hans lärjungar önskade få leva.

Men hur gör vi? Hur lär vi oss egentligen att be?

Det finns egentligen bara ett sätt: Att börja och pröva. Be, sök, bulta, säger Jesus.

Först när vi sätter igång att be och söka och bulta kan vi börja lära känna vår himmelske Far på allvar. Upptäcka att han är verklig. Att han betyder något för oss. Att han bryr sig om oss.

”Han ger honom allt vad han behöver” står det också i en rad i texten. Det är en fantastisk utsaga. Men först när vi börjar leva i och av bönen kan innehållet i den bli levande för oss. Bli en erfarenhet och inte bara en död kunskap. Att talet om Faderns omsorg inte bara är vackra ord. Att det inte gäller bara andra, utan också mig.

Genom att be, söka och bulta, blir det levande för oss att vår gode himmelske Far verkligen bryr sig.

Att det är sådan vår himmelske Far är, behöver riktigt få präntas in i våra hjärtan. Och vägen dit heter: Be, sök, bulta. Börja där så ska du få smaka Faderns omsorg om dig i smått och stort.

Att leva i bön, är att leva i vardagsgemenskap med Fadern. Detta är bönens hemlighet, som lärjungarna och vi behöver lära oss. Lever vi så, kommer det att sätta spår också i våra liv.

Herre Jesus, idag har vi bara en enda önskan, samma bön som lärjungarna hade: Herre, lär oss att be.

Thomas Holmström

Kyrkoherde i Brålanda pastorat och kontraktsprost i Dalslands kontrakt

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.