Hoppa till huvudinnehållet

Det handlar om barn i Sverige

Publicerad:
I Dalslänningen den 26 mars skrev en familj om sitt öde.
I Dalslänningen den 26 mars skrev en familj om sitt öde.

År 2011 fick jag möjlighet att börja arbeta med en grupp av barn som kommit till Bengtsfors från många olika delar av världen. I vårt lilla klassrum rymdes barn med olika ursprung, religion och bakgrund. De hade ett gemensamt, drömmen om att få stanna i Sverige och leva i trygghet.

Med sina olika förutsättningar utvecklade barnen sitt nya språk, svenskan. De lärde sig snabbt och integrerades i skolan. Jag lärde mig så mycket av barnen, om deras ursprungländer och jag fick ta del av deras historia. Vilka spännande möten! Jag glömmer dem aldrig.

De två romska syskonen som inte kunde förstå varför det inte finns något land ämnat för dem. Den afghanske pojken vars pappa planerade att ta sitt liv om familjen inte skulle få stanna i Sverige. Flickan från västra Afrika som gärna dansade och sjöng i klassrummet och alltid lockade till skratt.

I Dalslänningen 26 mars skriver en av dessa familjer om sitt öde. Familjen som sedan 2011 bott i Bengtsfors, men nu måst flytta. Barnen har vuxit upp här, gått i skola hela sin uppväxt och deltagit i fritidsverksamhet i vårt samhälle. Insändaren i tisdagens tidning berättar för oss vad oro och ångest under alla dessa år av väntan och otrygghet gett för resultat.

Ska det vara så i Sverige? Ska barn på flykt behöva utsättas för stress, bli apatiska och beroende av medicin här hos oss? Varför finns det inte plats för familjen? De vill endast överleva, bygga en framtid, och känna sig delaktiga i samhället. De vill bidra till utveckling i Sverige. Åren går och livet står på paus när beslut från migrationsverket aldrig fattas, samtal och mail inte besvaras och problemen sopas under mattan.

Under åren har många barn passerat klassrummet. Några har fått stanna och bygger upp sin framtid i Sverige. Andra har fått avslag på sin asylansökan och drömmarna om ett tryggt liv i Sverige har gått om intet. Ytterligare några flyr vidare.

Jag är glad och stolt att bo i ett land som tar emot människor som flyr för sina liv. Jag önskar att vi kunde fortsätta öppna upp vårt land för de människor som behöver skydd. Vi behöver dem. De behöver oss.

Maria Ernebro

Lärare Franserudsskolan

Artikeltaggar

BengtsforsDalslänningenFlyktingarFranserudsskolanInsändareMigrationSverige

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.