Tankar inför helgen: Hon som visade stor kärlek

Familj
PUBLICERAD:
Elisabeth E. Radovic´.
Foto: Thomas Wallin
Lukas 7:36 – 8:3 Ibland får man höra klagan över att det är så mycket karlar och så få kvinnor i bibeltexterna.

Lite så är det ju eftersom de kommer från en tid då det var männen som syntes och hördes mest. I den här texten däremot är det inte så . Lukas ser till att berätta att det var en hel del kvinnor som följde med Jesus på hans vandringar. De var också lärjungar, även om de inte hörde till de tolv. De är namngivna och dyker upp i berättelserna. Huvudpersonen i den här berättelsen vet vi dock inte namnet på . Det står att hon var en synderska, och det är vi väl alla, men hennes synd var tydligen välkänd.

Hon visar Jesus stor kärlek. Hon vågar sig till och med in i fariséens hus för att tvätta Jesu fötter med sina tårar och med balsam hon haft med sig. Jesus tar emot hennes omsorg, säger att hon fått förlåtelse för sin synd och skickar iväg henne i frid. Detta väckte anstöt hos fariséen som inte insett att han själv var en syndare också.

Ibland får vi i kyrkan höra att vi pratar för mycket om synd. Och vi har ofta med tillfälle till syndabekännelse i gudstjänsten, men det är ju något vi är glada över. Vi kommer liksom inte undan. Vi syndar allihop. Ingen är helt igenom kärleksfull och god. Då är det så gott att få lasta av den bördan och ständigt få en chans till.

Men det är också viktigt att veta att man är en syndare för att inte bli som fariséen i berättelsen, och se ned på andra. Vet man att man inte är perfekt själv, har man förhoppningsvis mer barmhärtighet med de andra syndarna. Vi sitter liksom i samma båt, beroende av nåd och förlåtelse.

Elisabeth E. Radovic´

Komminister i Ärtemarks pastorat

Så här jobbar Dalslänningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.