40 minusgrader i isande vind med rovdjur och issprickor. Gina Johansen står inför en ny expedition. Den här gången ska hon, som första svensk, korsa Lake Baikal i Sibirien till fots. Men hon gör det inte ensam. Via satellit har hon sällskap av en hel skolklass på Valboskolan i Färgelanda.
Gina Johansen är 27 år och född och uppvuxen i Färgelanda. Numera bor hon på Nordkap, Norge.
Sist hon var ute på ett längre äventyr var förra vintern när hon skidade solo från Nordkap till Sverige – en liten tripp på 150 mil som tog cirka två månader. Nu är det dags för nästa.
Den 10 februari står Gina Johansen redo för att, från syd till nord, korsa Lake Baikal i Sibirien – världens djupaste och äldsta insjö – till fots. Den är 700 kilometer lång och 80 kilometer bred.
– Jag kände att jag ville göra en soloexpedition till, men denna gång har jag inget behov av att vara ute i mitt eget sällskap i två månader. Det var häftigt då och jag är glad att jag har gjort det, men nu känner jag inte att jag behöver något så extremt igen.
Vandra 15 timmar
Målet är att slå det nuvarande tidsrekordet på 12 dagar och 21 timmar, som i dag innehas av tre brittiska män. Det innebär att Gina Johansen måste traska cirka 15 timmar om dagen. Efter avslutad expedition kommer hon att vara den första svensk som korsat sjön och även den första kvinnan.
“Jag har fått rekommendationen att inte ha med mig torkad fisk, vilket vargen kan få vittring på”.
På en pulka ska hon ha med sig 40 kilo packning.
– Det är tält, mat, kök, bensin till köket, kläder, ombyte, batterier och annan utrustning. Sist jag var ute hade jag 65 kilo.
Att korsa Lake Baikal är inte bara en utmaning rent fysiskt, det är också förenat med faror längs vägen.
– Jag har varit i kontakt med en lokalinvånare som säger att det finns mycket varg i området. Oftast är den ju helt ofarlig, men jag har fått rekommendationen att inte ha med mig torkad fisk vilket vargen kan få vittring på.
Nödraketer
Björn är ett annat rovdjur som förekommer i området.
– Självklart hoppas jag att jag inte stöter på en björn, men samtidigt hade det varit spännande att se en björn ute i det vilda. Dock hade jag nog inte varit så tuff i den situationen, men jag försöker att inte tänka på det. Risken finns ju givetvis men jag är förberedd. Jag tror att temperaturen och vinden kommer att bli värre.
Hon har bland annat med sig nödraketer som hon planerar använda vid eventuell närkontakt med rovdjur.
Med många långa löpturer och vandringar i låga temperaturer i bagaget är Gina Johansen redo att ge sig av. Men riktigt solo kommer hon inte vara längs resan. Årskurs fem på Valboskolan i Färgelanda kommer att följa hennes äventyr i Sibirien.
Ställer frågor
Under hösten har eleverna läst Gina Johansens blogg från hennes tidigare äventyr. De har därmed kunnat väva in olika ämnen som engelska och geografi.
– Under resan kommer de att skicka frågor som jag ska försöka besvara vid de tillfällen jag har täckning. Annars får vi försöka få kontakt via satellit.
Efter att expeditionen är avklarad ska hon besöka klassen och berätta om sin resa.
Gina Johansen förklarar att hon med samarbetet vill inspirera yngre att vistas i naturen.
– Jag vill nå ut till fler att vara ute i naturen och framför allt unga.
Att inbringa självförtroende och drivkraft är en annan sak hon hoppas uppnå med samarbetet.
– Jag vill uppmana yngre att tro på sig själv och uppfylla sina drömmar. När man är trött och tycker det är jobbigt klarar man så mycket mer än vad man tror.
– Jag har jätteliten erfarenhet av det jag gör, men allt är möjligt om man bara vill.
Men varför utsätter man sig själv för denna typ av äventyr?
– Det handlar om att utmana sig själv och testa sina gränser. Visst undrar jag också ibland vad jag håller på med när man står i 30 minusgrader och fryser, men det är i huvudet allt sitter. När jag ska ge mig ut på ett sådant här uppdrag gäller det att ställa om i huvudet. Jag är absolut inte rädd, men visst hoppas man på att allt ska gå smidigt med utrustning och annat.
“När man bara går hela dagen går man helt i egna tankar, det är tyvärr inte så många som har möjligheten att uppleva det i det samhälle vi lever i, det är nästan som meditation”.
Hon förklarar att det även är en möjlighet att komma sig själv närmare.
– När man bara går hela dagen går man helt i egna tankar, det är tyvärr inte så många som har möjligheten att uppleva det i det samhälle vi lever i, det är nästan som meditation.
Trots kyla och faror menar Gina Johansen att det är värt det.
– Det är ren lycka när man kommer hem igen och kan slappna av, få vara i värmen, ta en dusch och äta riktig mat. Man värdesätter saker och ting på ett helt annat sätt.
Till sommaren inleder hon nästa utmaning då hon ska vandra från Lindesnes, Norges sydligaste punkt, till Nordkap. En vandring på 300 mil.
– Jag räknar med att den kommer att ta tre och en halv månad.
Och det är långt ifrån slutet på hennes äventyr.
– Det här är bara början . Jag vill åka till fler platser och uppleva spänningen av att vara på platser där nästan ingen annan har varit.